Cancer
Epilepsi
Allergi ​
Liksom hos människa är cancer en vanlig sjukdom hos våra hundar. Faktum är att det är den största orsaken till varför våra hundar dör, tillsammans med olyckor och trauma.
CANCER
Våra hundar har fått en högre status och lever längre idag. Detta tack vare utökad djursjukvård, bra vaccin och stort fokus på bättre kunskap om utfodring av hundar. Genom att hundarna blir äldre så ökar andelen cancer. Cancer är i första hand den äldre individens sjukdom. Detta då immunförsvaret försvagas när man blir äldre. Därför tillåts konstiga och trasiga celler att finnas kvar och vissa av dessa får egenskaper som gör dem till cancerceller. Dessutom försämras reparationsmekanismerna i kroppen när vi blir äldre och då blir andelen defekta och trasiga celler fler.
Behandlingsmetoder
Idag behandlas cancer framförallt med kirurgi. Det kan bota om det utförs i tid och om cancern inte är för aggressiv. Det är viktigt att skaffa sig god kunskap om vilken tumör det är innan man bestämmer sig för vad som är lämpligt att göra. Det gör vi som veterinärer i första hand via sk cytologi (cellprov) från tumören och genom att utföra olika former av bilddiagnostik (röntgen, ultraljud, datortomografi och magnetkameraundersökningar). Det är nämligen viktigt att veta så mycket som möjligt om hundens situation och tumörtyp innan man bestämmer behandling. Annars finns en risk att det utförs kirurgi på tumörer som inte bör opereras och där sjukdomen redan spridit sig. Det gör att hunden får utstå onödigt lidande och det påverkar livskvalité. Dessutom innebär det onödiga kostnader för hundägare och försäkringsbolag.
Andra vanliga behandlingsmetoder i dag för cancer hos hund är cellgifter, strålbehandling och olika former av immunoterpai. Vanligast är målsättningen att minska problemet med cancern för hunden och att bromsa försämring. Inom veterinär onkologi ser vi ofta cancer som en kronisk sjukdom, där vi vill stabilisera hunden och ge en så god livskvalité som möjligt. Då vi inte kan fråga hunden själv, så är detta klokt. Hos människa är man mer aggressiv, men där kan man även själv bestämma vilka behandlingar man vill ha. Hunden vet inte heller om att den har cancer – vilket är en stor fördel. Dock vet hunden om att den mår bra eller dåligt. Vår uppgift är således att få hunden att må så bra som möjligt!
​
Tio vanliga tecken på cancer hos hund
1. Onormala svullnader som finns kvar under längre tid och fortsätter att växa
2. Sår som inte läker
3. Viktminskning
4. Upphörd matlust
5. Blödningar eller sekretion från kroppsöppningar
6. Dålig lukt
7. Svårighet att äta eller att svälja
8. Ovillig att röra sig eller orkeslöshet
9. Ihållande hälta eller stelhet
10. Svårighet att andas, kissa eller bajsa
EPILEPSI
Information från AniCura: Epileptiska anfall kan vara fokala- eller generaliserade beroende på hur stor del av hjärnan som är inblandad i det enskilda anfallet. Vid fokala anfall ses symtom endast i en del av kroppen, vid generaliserade anfall är hela kroppen involverat i anfallet.
Vissa hundar ändrar sitt beteende strax före ett anfall och blir då vanligen mer kontaktsökande och lite oroliga. Det epileptiska anfallet karaktäriseras av episodiska, stereotypa, ofrivilliga rörelser eller beteenden som i regel ger ökad stelhet och eventuellt ryckningar/kramper i delar av- eller hela kroppen. Många gånger saliverar, kissar eller bajsar hunden under anfallet.
Medvetandet kan, men behöver inte vara påverkat. Anfallen varar vanligen 1-2 minuter. Efteråt kan hunden bete sig oroligt, förvirrat eller aggressivt. De allra flesta anfallen uppstår i samband med vila eller sömn.
ORSAKER TILL EPILEPSI:
Primär, idiopatisk, epilepsi
Hos hundar och människor har benämningen idiopatisk epilepsi använts för att beskriva ett epilepsisyndrom som antagits ha, eller definitivt har en fastställd, genetisk orsak. Idiopatisk epilepsi är den vanligaste orsaken till epileptiska anfall hos hund och debuterar oftast mellan ett till fem års ålder. Förekomsten av epilepsi hos hund är ca 1-2 % inom hela populationen. Inom vissa raser är förekomsten av epilepsi dock avsevärt högre.
Sekundär epilepsi
De sekundära epileptiska anfallen uppkommer till följd av sjukdomar eller skador inne i hjärnan (t ex hjärntumörer eller skalltrauma) eller till följd av en yttre påverkan på hjärnan exempelvis vid en förgiftning eller lågt blodsocker.
Diagnos
Det finns ingen diagnostik som fastställer primär, idiopatisk epilepsi, vilket är en så kallad uteslutningsdiagnos. Utredningen går istället ut på att utesluta annan sjukdom i kroppen eller i nervsystemet som skulle kunna orsaka epileptiska anfall.
Det som utmärker primär epilepsi är att hunden emellan anfallen mår bra, och att den neurologiska undersökningen och de diagnostiska undersökningar som utförs, inte visar något avvikande. Det är viktigt att varje individ utreds utifrån just dess specifika förutsättningar.
​
ALLERGIER
Allergi orsakas av att kroppens immunförsvar reagerar på ämnen som är ofarliga och som normalt tolereras. Dessa allergiframkallande ämnen kallas "allergener" och finns överallt i hundens miljö, exempelvis i pollen, kvalster, mögel, och vissa fodermedel. Hundens immunförsvar överreagerar med allergiantikroppar mot ämnen i omgivningen som den normalt ska tåla.
De vanligaste allergierna är luftburen allergi, så kallad atopisk dermatit, och födoämnesallergi men hundar kan även utveckla kontaktallergi.
​
Information från Agria & Kerstin Bergvall är en av Sveriges fem veterinärer med specialistkompetens inom dermatologi:
Att ha problem med huden behöver inte innebära att hunden är allergisk men om den kliar sig kan det vara så. Klåda sänker hundens livskvalitet och därför är det viktigt att ta tag i problemet, säger Kerstin.
​
En femtedel av alla hundar som går till veterinären idag söker hjälp för någon form av hudbesvär.
Öronbekymmer vanlig signal
Återkommande öronbekymmer är nästan alltid det symtom som en allergi startar med.
Av alla allergiska hundar har 80-86 procent öronproblem vilket beror på att det bland annat är huden i öronen som har mest allergiceller, säger Kerstin.
Utesluta andra orsaker till hudproblem
Andra ställen på kroppen som ofta drabbas är tassarna (mellan trampdynorna), ansiktet (runt nos och ögon), ljumskarna, armhålorna och stjärten.
För att kunna ställa diagnosen allergi måste andra problem som kan se ut som allergi först uteslutas. Exempel på sådana problem är:
-
Rävskabb
-
Andra ektoparasiter (loppor, löss och mjällkvalster)
-
Hudinfektioner orsakade av bakterier eller jästsvamp
Inga snabbtester
Infektioner i huden kliar ofta och kan ha många anledningar. En enda hudinfektion är ingenting konstigt men om infektionerna återkommer bör man kontakta sin veterinär för att utreda vad som är grundorsaken. De hundar som fortfarande kliar när infektionen är borta kan vara allergiska, säger Kerstin.
När alla andra möjliga orsaker är uteslutna återstår att försöka ta reda på vad hunden är allergisk mot.
Först foderutredning
Jag börjar alltid med en foderutredning som innebär att hunden måste gå på en strikt diet i åtta veckor. Proteinkällan i fodret ska vara en som hunden inte ätit förut. Om den ätit det mesta tidigare kan man också välja ett specialfoder som har så kallade hydrolyserade (sönderdelade) proteiner som hunden inte kan reagera på. De första åtta veckorna är en ren transportsträcka. Oftast får man inga svar under diettiden, utan först under provokationen när man ger sådant som hunden ätit tidigare. Blir hunden sämre under provokationen innebär det att den är födoämnesreaktiv.
För en foderallergisk hund innebär behandlingen givetvis att det eller de ämnen som hunden inte tål ska uteslutas ur dieten.
Allergi mot luftburna ämnen
Om hunden inte blir sämre av provokationen är sannolikheten stor att den är atopiker - allergisk mot ämnen i omgivningen. Då kan man gå vidare och gör ett så kallat pricktest.
I ett pricktest sprutas olika allergener (ämnen) in i hundens hud och så tittar veterinären efter reaktioner på de olika ämnena. Även blodprover kan vara till hjälp för att identifiera vilka ämnen den allergiska hunden inte tål.
I Sverige är det vanligast att hundar är allergiska mot dammkvalster. Andra saker som en atopiker kan reagera på är till exempel pollen och andra husdjur.
Vaccinera mot allergi
En atopiker tar upp ämnena som den reagerar på genom huden vilket innebär att en del i behandlingen består av att bada hunden med specialschampo och balsam.
Balsam är dels mjukgörande för huden men hjälper också till att förbättra den naturliga skyddsbarriären, säger Kerstin.
Nu för tiden går det också att framställa specialvaccin mot just det ämne som hunden inte tål, så kallat hyposensibilisering eller allergenspecifik immunoterapi.
Det fungerar genom att man utsätter hunden för små mängder allergener och på så vis vänjer hunden gradvis vid dessa ämnen. Ungefär 60-70 procent av hundarna blir bra och minst 50 procent bättre med hjälp av vaccinet.
Allergi är ärftligt
Det finns alltså en hel del du kan göra för din hund om den får diagnosen allergi. Du bör aldrig låta din allergiska hund gå i avel eftersom risken är stor att dess valpar kommer att utveckla allergi.
Om bägge föräldrarna är allergiska har det i publicerade studier visat sig att chansen är 65 procent att avkomman blir allergisk. Om en förälder är allergisk är chansen 21-56 procent, berättar Kerstin.
Lite siffror:
-
80 procent av alla skandinaviska hundar med atopi är allergiska mot dammkvalster.
-
40 procent av alla atopiska hundar har också födoämnesreaktioner.
-
Atopi debuterar vanligen när hunden är mellan ett halvt och tre år gammal.
-
Födoämnesreaktioner kan starta när som helst men vanligast före ett års ålder.
Topplista över de födoämnen som i svenskt atopiska klinikmaterial visat sig kunna orsaka hudbesvär:
-
Ägg
-
Kyckling
-
Nöt
-
Fläsk
-
Vete (inte gluten – glutenintolerans är en diarrésjukdom)
-
Mjölkprodukter
Information från Evidensa:
Foderallergi, eller AFR (adverse food reaction), är en av de bakomliggande orsakerna till klåda, hudbesvär och magtarmbesvär hos hund. Det går framgångsrikt att behandla när det upptäckts och är därför en viktigt del att undersöka i tidigt skede av en allergiutredning. Oftast uppträder allergi mot hundens mat redan när hunden är ung, men det förekommer även att äldre individer drabbas.
Orsaker till foderallergi
Mycket är ännu okänt om foderallergi/AFR, men man vet att det är flera faktorer som samverkar för att en hund ska bli allergiker. Bland annat finns det en ärftlig komponent, allergi är vanligare i vissa raser än i andra. Den allergiska reaktionen utlöses av proteiner. Kolhydrater, spårämnen etc är alltså inte allergiframkallande, däremot finns det proteiner av både animaliskt och vegetabiliskt ursprung.
En hund med foderallergi kan vara allergisk mot vilket protein som helst som den kommit i kontakt med, men det brukar vara ett protein som hunden har ätit mycket av. De flesta hundfoder är baserade på kyckling, och därför har många foderallergiker utvecklat överkänslighet mot kyckling som proteinkälla. Med tiden kan en foderallergiker reagera på nya proteinkällor, efterhand som den exponeras för dem.
Symtom på foderallergi
Foderallergi/AFR kan ta sig många olika uttryck. Det vanligaste är dock symtom från huden, följt av mag-tarmbesvär:
-
Klåda som inte är säsongsberoende. Klådan kan omfatta hela kroppen, men ofta är bara vissa delar drabbade, däribland ansikte, öron, armhålor eller området kring ändtarmsöppningen. Det är också ganska vanligt att hundar med foderallergi kliar/slickar på benen, tassarna, magens undersida och ljumskarna.
-
Återkommande öroninflammationer.
-
Fukteksem eller andra hudinfektioner.
-
Ibland ses nässelutslag, urtikaria, i nära anslutning till att hunden har ätit något den inte tål. Urtikaria kan komma plötsligt och yttrar sig som svullnader, upphöjningar eller knottror i huden. Det är ett tecken på en allergisk reaktion, som i ovanliga fall kan bli mycket svår.
OBS – om din hund fått snabbt uppkommen ansiktssvullnad bör den snarast tas till veterinär. I värsta fall kan svullnaden påverka hundens andningsvägar, eller vara tecken på begynnande anafylaktisk chock.
​
-
Symtom på magkatarr såsom kräkning, varierande aptit, att hunden äter mycket gräs, jord etc.
-
Symtom på tarmkatarr som exempelvis lös och/eller slemmig avföring, återkommande diarréer, gasbildning, bullrig ”körig” mage.
-
Eventuellt svårighet att gå upp i vikt.