Epilepsi
Med epilepsi menas en sjukdom som karakteriseras av återkommande epileptiska
anfall; kortvariga och plötsligt insättande, onormala urladdningar
i hjärnan. Anfallen kan yttra sig som kramper i hela eller bara vissa delar
av kroppen och olika grad av förändrat medvetande samt som olika beteenderubbningar.
Den vanligaste anfallsformen är så kallade generaliserade anfall
med kramper i hela kroppen och medvetslöshet.
Primär epilepsi
Vid primär, även kallad idiopatisk, epilepsi kan man inte påvisa
någon förvärvad skada i hjärnan. Ärftliga faktorer
bidrar påtagligt vid primär epilepsi. Den debuterar oftast vid låg
ålder, från sex månader till fem år och är vanligare
hos hanhundar än hos tikar. Primär epilepsi är den vanligaste
formen av epilepsi.
Anfallen vid primär epilepsi följer ofta ett visst mönster och är likartade hos individen från gång till gång. De kommer vanligen medan hunden vilar och är kortvariga, oftast mellan 30 sekunder och 4 minuter. Mellan anfallen är hunden helt normal. Ett typiskt epileptiskt anfall kan indelas i fyra faser: prodromalfasen, med ändrat beteende och humör, som kan börja timmar till dagar före anfallet. I nästa fas, aura, är hunden orolig och kan gnälla, skaka och salivera. I krampstadiet, iktus, som varar några minuter, spänns musklerna och hunden faller omkull. Sedan kommer rytmiska ryckningar i benen, ansiktet och halsen. Hunden brukar salivera kraftigt och ofrivillig avgång av urin och avföring är vanlig. Iktusfasen avslutas med travrörelser med benen och hunden brukar sedan resa sig upp igen. I uppvakningsfasen verkar hunden förvirrad, desorienterad och orolig. Det sistnämnda tillståndet kan vara i timmar till dagar.
Sekundär epilepsi
Vid sekundär epilepsi finns ofta en påvisbar skada i hjärnan.
Exempel på skadeorsaker i hjärnan är hjärntumör, encefalit
(hjärninflammation, till exempel vid valpsjuka), skada efter yttre våld
och hydrocefalus (vattenskalle).
Orsaker utanför hjärnan kan vara hypoglykemi (för låg blodsockernivå), förgiftning, syrebrist vid hjärt- och lungsjukdomar, skador på lever och/eller njurar och vissa ämnesomsättningssjukdomar. Den sekundära epilepsin benämns ibland även förvärvad eller symtomatisk epilepsi.